Väggen

Nu är jag trött, sådär riktigt trött som man bara blir väldigt sällan. Det är en sån känsla då benen värker, och man knappt orkar gå mellan sängen och matbordet;)

Dagen började med ett tufft intervallpass, 7 varv på 2-kilometersslingan på Hallsta....utan stavar dessutom! Efter nästan 1,5 mil benskate i tävlingsfart, så kändes det kan jag lova.

Sedan blev det några timmars vila inför nästa pass. 2,5 timme lugn cykling stod på schemat. Målet var en radiomast som är belägen långt ute i skogen i Sollefteå. Senast jag var dit väggade jag halvvägs på hemvägen, och det var något jag inte tänkte göra om.

MEN, när det var 40 minuter kvar till masten kände jag hur kroppen började få slut på energi. Efter en halv energikaka fick jag nya krafter, som dock bara varade i 30 minuter. Så jag blev tvungen att offra den sista biten av kakan trots att det var 1,5 timme kvar av passet, men eftersom det var lätt terräng på vägen tillbaka, så tänkte jag att den kakbiten ändå borde räcka.

Ack så fel jag hade. De sista 30 minuterna blev en plåga, då jag vimlade med blicken, och det stundtals svartnade för ögonen (vilket inte är bra om man cyklar längs en högtrafikerad landsväg;).

Efter många om och men kom jag till slut hem, helt utpumpad. Benen kändes som överkokt spaghetti, och jag hade svårt att hålla ögonen öppna. Klockan stannade på 3.05, vilket innebar 35 minuters övertid.

Det är vid ett sådant tillfälle Bengt Stattin med ett stort leende skulle sagt: "idag fick ni bonus grabbar!"

I alla fall fick jag ett bra besked då jag kom hem, vi har äntligen fått en lägenhet i Östersund! Dessutom på det perfekta läget; alldeles vid skidstadion, så nu är man sugen att flytta dit på en gång!