Materialknäckarkungen

Det blev en minst sagt spännande cupfinalhelg i Piteå. Jag visste inför helgen att jag hade chans på totalen om jag åkte bra båda dagarna, men då krävdes det som sagt två bra lopp.

Jag var väldigt osäker på formen inför helgen eftersom jag var riktigt sliten efter SM-femmilen. Men lördagens 5 km skate gav ett riktigt positivt besked. En 4:e plats blev det, endast 2 tiondelar från tredjeplatsen och ytterligare 3,9 sek efter vinnaren Rikard Andreasson. Det gav mig ett bra utgångsläge inför söndagens jaktstart och då var det dessutom 15 km klassiskt som stod på programmet, vilket normalt passar mig bättre.

Inför söndagen visste jag att om jag kom 5:a eller bättre så skulle jag vinna cupen, oavsett hur dom andra åkte, men det var fortfarande ingen lätt uppgift.

När loppet väl var igång försökte jag bara åka med och bevaka min position. Jag ville göra ett så kontrollerat lopp som möjligt.

När vi åkt ungefär 3,5 varv (av fyra) och var på toppen av stigningen i slalombacken hände det som inte fick hända. Jag korsade skidorna när jag bytte spår och ramlade. När jag reste mig upp såg jag att skidan dessutom gått av, och då började tankarna snurra i huvudet, jag visste ju att det var så jämnt i totalen.

Det gick hyfsat att åka på skidan en bit i den påföljande utförsbacken, men efter ett tag trasades skidan sönder helt och hållet, och då var det bara att skrika så högt man kunde efter en ny skida. Jag slet av mig den avbrutna skidan och fortsatte åka så gott jag kunde på ett ben. Det blev en balansakt på högsta nivå, då jag tvingades åka nedför banans längsta backe på ett ben (helt bortkastat var det nog inte att lära sig cykla enhjuling=). I botten av nedförsbacken fick jag äntligen en ny skida, och då var paniken total eftersom jag inte visste hur min främsta konkurrent om totalsegern, Fredrik Byström åkte. Under tiden jag genomförde mina akrobatkonster hade jag fått se mig passerad av sju åkare och det var långt upp till den där trygga femteplatsen. Jag var riktigt trött då jag satte upp jakten på de framförvarande åkarna, för återhämtningen hade inte direkt varit optimal i nedförsbacken. Jag blev dock lugnad av speakerns ord när jag kom in mot stadion eftersom han meddelade att min tolfteplacering skulle räcka för totalsegern.

Jag var otroligt lättad när jag kom imål och visste att jag hade bärgat hem totalsegern! Det kändes grymt roligt och stort att göra, speciellt eftersom det är min första säsong som senior! Dessutom var det ju på min hemmaplan och Piteå-publiken hade blivit bjudna på en spänning av sällan skådat slag.

Man skulle kunna säga att vinterns Intersport Cup inte har gått min väg, trots ett lyckligt slut. Jag tappade skidan i finalen i sprinten i Skellefteå, knäckte staven i finalen i Ulricehamn och nu det här. Det var som Lasse Jonsson skämtsamt sa: "Till nästa år ska jag be Fischer och Swix specialförstärka alla din grejjor med 20%"

Lite lustigt är också att min två sämsta resultat i cupen, söndagens tolfteplats och sjätteplatsen i Skellefteå har kommit på mina två favoritdistanser, 15 km klassiskt och klassisk sprint. Dessutom har mitt näst bästa och tredje bästa resultat kommit på två skate-distans-lopp, vilket normalt är min sämsta disciplin. Det har som sagt varit en konstig cup, men det viktigaste var ju att den slutade bra i alla fall!

Sist men inte minst vill jag också tacka alla som kom och hejjade i helgen, det uppskattas!