Lev nu

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, men det har sina orsaker. Mycket har hänt, på alla möjliga sätt och vis, och det har inte varit någon lätt period. Det har känts som att det mesta har gått emot mig, virussjukdomarna och förkylningarna har avlöst varandra, och dessutom har det hänt en massa annat i livet. På en och samma gång. Både kroppen och knoppen har gått på högvarv. Det funkar ett tag, men till slut blir det för mycket, det har jag verkligen känt på. Hela världen raserades och ett tag kändes det som att jag satt där utan någonting.

Jag tror det är då man inser att det finns mycket annat i livet än skidåkning. Det finns så mycket annat utanför skidåkarbubblan. Mycket annat som är viktigt att göra för att man ska må bra. Och mår man bra går också skidåkningen bättre. Det är så det fungerar. Det har jag verkligen lärt mig i sommar.

Man brukar säga att det är av motgångar man stärks. Shit vad stark jag i sådana fall kommer bli när jag tagit mig ur det här. Jag har varit på botten och vänt. Nu finns det bara en väg, och det är uppåt.
Och för att ta mig dit ska jag fylla min bubbla med mycket annat. Mycket annat som jag är säker på att även skidåkningen mår bättre av. Skidåkare måste också leva. Det ska i alla fall jag göra. Lev nu.