Full hand och krasch

Nu är man tillbaka i skidåkarvardagen igen, efter den senaste tidens intensiva resande. Kom på för ett tag sedan att jag varit i fem länder sen nyår. På en knapp månad är det rätt bra jobbat:)

I måndags blev det vilodag och i tisdags blev det dubbelpass och fem timmars träning, något som i skidåkartermer kallas en "full hand". Fem fingrar = fem timmar. Även igår blev det dubbla pass och idag förgylldes dagen med ett långpass tillsammans med Robin Norum. Eftersom det är ett tag till nästa tävling nu, så passar det bra att träna på lite. Något som faktiskt är rätt skönt. Jag har egentligen inte fått någon riktig träningsperiod sen i höstas, eftersom jag var sjuk under jul då planen var att träna lite mer. Därför passar det bra med ett lite längre uppehåll till stundande SM.

Tisdagens förmiddagspass bjöd på säsongens hittills värsta vurpa (ja, även jag vurpar ibland). I en ganska brant utförsbacke tryckte jag ifrån lite över ett krön, och tänkte visa mina enorma freestyle-talanger genom att göra ett riktigt häftigt trick. Twist tror jag det kallas; man vrider skidorna 90 grader i luften och innan man landar vrider man tillbaka dom. Inte alltför avancerat med andra ord. Problemet var att, när jag hade vridit skidorna 90 grader i luften så fastnade spetsarna i djupsnön vid sidan om skidspåret. Detta gjorde att jag landade med snedställda skidor, vilket inte är att rekommendera när man flyger genom luften i 30 km/h. Det blev en ganska ordentlig krasch kan jag lova, men, jag överlevde, och till min stora förvåning höll både skidor och stavar. Fast hädanefter tror jag ändå att jag håller mig på marken och lämnar över hoppandet till någon som kan det, och som har något annat än längdskidor under fötterna.

Over and out gott folk!

Bjuder på några bilder från en dag i Sollefteå våren 2008.