En tanke

Tillbaka i Östersund igen, efter 10 dagar i Vålådalen. 10 dagar med rullskidåkning, löpning och cykling. Vålådalsvägen kan jag nu som min egen ficka. Att åka baklänges med ögonbindel skulle inte vara några problem. Fjället däremot är fortfarande relativt outforskat trots ett antal löpturer över tre timmar. Bra träning har det blivit. Och mycket träning. Att träna i fjällen måste vara bland det bästa som finns. Milsvid terräng att springa i och många toppar att bestiga. Allt blir ju roligare då man har några delmål på passet, och det är därför toppbestigningar är så bra. Ottfjället har fått se sig besegrat och Kyrksten likaså. Det enda som saknas är en rullskidbana. Gärna en som går över några toppar. Då vore allt komplett!

Och god mat har vi fått. Helgrillad ren, oxfilé och lax. Perfekt för att mätta hungriga skidåkarmagar som tränar 4-5 timmar om dagen. Och löpskolade har vi blivit, av Markus Torgeby. Han har lärt oss kutryggade skidåkare att springa med upprätta spänstiga steg och en hög höft. Allt tack vare en tiokrona mellan skinkorna. Eller åtminstone tanken av att ha det. Med en tanke kan man komma långt.