Det eviga leendet

Torsdagen den 19e april 2012 är en dag jag alltid kommer att minnas. Det var dagen då Fidde lämnade oss alla. Det känns fortfarande overkligt, som att det inte har hänt. Ofattbart. Fruktansvärt. Orättvist.
Fidde var en av mina bästa kompisar. Han var ett sprudlande energiknippe som alltid hade ett leende på läpparna. Han var killen som alltid hittade på saker och verkade ha ett outtömligt förråd av energi. I hans sällskap hade man aldrig tråkigt. Det var alltid något på gång. Fidde var spindeln i nätet. Den som fixade grilldagarna ute på Frösön, skidturerna till Bydalen och de roligaste festerna. Han var dessutom mån om att alla skulle med, oavsett vem det var. Han var killen som kunde umgås med alla, och som gjorde intryck på vem han än träffade. Fidde berörde. En fantastisk egenskap. Just därför kommer han också vara saknad av så många.
Fidde var en sådan person som verkligen levde livet till fullo. Han gjorde saker han tyckte var roligt och njöt av vad livet hade att erbjuda. Skoterkörning var en sådan sak. Jag kommer fortfarande ihåg hans enorma leende bara minuter innan olyckan. Det var äkta lycka. Tyvärr fick dagen ett så tragiskt slut. Det eviga leendet slocknade.