OS

Idag har jag övat på OS-sprintbanan i Vancouver. På Vintersportcentrum här i Östersund kan man nämligen simulera OS-banorna. Det fungerar så att man åker rullskidor på ett rullband som exakt följer OS-banan i Vancouver. Lutningen på bandet anpassas efter den verkliga banan, och man kan själv styra farten på bandet genom att antingen ligga långt fram på bandet eller långt bak, och man höjer då, respektive sänker hastigheten. På väggen framför rullbandet har man två TV-skärmar, och den ena visar en exakt "live-view" av banan, d.v.s en verklig bild av banan där man för tillfället befinner sig, och den andra visar den aktuella pulsen man har samt övrig information såsom lutning på bandet, hastighet mm. Med andra ord är det optimala förutsättningar för att lära sig OS-banorna in i minsta detalj!

På måndag far jag till Bruks på läger igen, och blir där ända till säsongspremiären den 14-15/11.

Förresten kan man redan nu åka skidor här i Östersund, tack vare alla sparad snö och för tillfället är det 2,6 km fint preparerade spår. För mig blev det en premiärtur i onsdags. Vintern är inte långt borta nu!

Völlan

Lägret börjar lida mot sitt slut här i Bruks. Nu varit här i tio dagar och man börjar minst sagt lära sig spåren på fjället, men det är ju trots allt ett par kilometer (cirka 38 för att vara exakt) längre spår än i tunneln i Torsby, så än kan man nog inte hitta runt baklänges med ögonbindel.

Idag har vi kört ett långpass modell längre. Fyra timmar stannade klockan på, och därför har Mr. Monsen unnat oss en viloeftermiddag. Välbehövligt och skönt. Imorn blir det ett tufft sprintpass innan färden går mot Östersund.

Bruks

Nu skulle jag egentligen ha varit med landslaget på läger i Val Senales i Italien, men på grund av dåliga snöförhållanden och dåligt väder, blev det istället en helomvändning till Bruksvallarna.

Förra veckan blev ingen höjdare träningsmässigt, då en infektion i hälen ställde till det ordentligt och gav feber i två dagar. Men nu är hälen bra och febern borta, och träningen i full gång igen. Konstigt nog så känns kroppen bättre nu än vad den gjorde innan febern, så jag kanske har fått en feber-kick, eller nåt...

I alla fall så är det riktigt bra här i Bruksvallarna, och för mig är det en rekordtidig snöpremiär. Det hör ju inte direkt till vanligheterna att vara på snö i Sverige den 13:e oktober. Dessutom är det ju inte någon halvtaskig konstsnöslinga på 2,5 km som man måste harva runt, utan faktiskt 4 mil fint preparerade spår. Kolla på bilderna här nedanför: