Mjölksyra

Första dagen av fartveckan är avverkad och kan sammanfattas med ett ord; mjölksyra. Dagen bjöd på två ordentligt tuffa pass där kroppen verkligen fick slita. Imorn är det återigen två fartpass som står på schemat innan det blir en efterlängtad vilodag på torsdag!

Här kommer en "nostalgi-bild" från Sollefteå-tiden. Har jag inte lite backhoppningstalanger i mig?

Styrketräning

Gårdagens styrketräning i Ammarnäs :)

Ammarnäs

Såhär såg det ut på dagens eftermiddagspass i Ammarnäs.

Klubbläger

På väg till Ammarnäs för årets första klubbläger. Denna gång har vi även fått förstärkning av Charlotte och Mia. Ska bli skoj att få träffa lite klubbkompisar igen, och få bra träning i fin fjällmiljö. Men vädret ser inte direkt lovande ut, regnet öser ned utanför, men som tur är har vi med oss varma kläder och ett glatt humör:P

Flow

Idag var det en såndär bra dag igen. Maxtest på Vintersportcentrum brukar inte direkt vara min favorit. Att åka med en slang i munnen på ett rullband för att få ut en massa siffror är inte sådär jättekul. När man dessutom vet att backen är oändligt lång tycker jag att det brukar vara ännu svårare att ta ut sig till max. Jag vill gärna ha ett mål i sikte och konkurrenter vid min sida.

Men idag gick det faktiskt bra. Jag tror jag lyckades mota bort de negativa tankarna, och istället för att tänka på hur jobbigt det var och hur länge jag skulle orka vara kvar på bandet, försökte jag tänka i nuet och fokusera på tekniken. Det kan låta klyschigt det där och det är något som många säger, att idag ska jag bara fokusera på min egen insats och tänka på tekniken, men jag tror det är ett bra sätt för att hitta det där flowet som många letar efter; då allt bara flyter på och man känner sig så himla stark. Det är som att leva i en liten bubbla ett tag. En bra bubbla.

Life's good!

Idag har jag haft en välbehövlig vilodag, men gårdagen var desto tuffare, då jag körde klassiska rullskidsintervaller uppför Södra Berget. Lite drygt en timme effektiv tid och en total stigning på knappt 1000 höjdmeter samlade jag ihop. Och kroppen kändes bättre än på mycket länge. Mycket bättre dessutom. Det kändes som jag flög uppför serpentinkurvorna och det var så skönt att känna att kroppen verkligen svarade när jag tryckte på. Efteråt fick jag en såndär skön känsla av välbefinnande, som jag bara tror att man kan få när man kört ett stenhårt intervallpass, och verkligen tagit ut sig till max. Life's good sometimes!

Här följer lite bilder från "världens bästa läger" som Arild uttryckte det. Och jag kan nog bara hålla med. Molde var rätt fint alltså.

Lev nu

Nu var det ett tag sedan jag skrev något här, men det har sina orsaker. Mycket har hänt, på alla möjliga sätt och vis, och det har inte varit någon lätt period. Det har känts som att det mesta har gått emot mig, virussjukdomarna och förkylningarna har avlöst varandra, och dessutom har det hänt en massa annat i livet. På en och samma gång. Både kroppen och knoppen har gått på högvarv. Det funkar ett tag, men till slut blir det för mycket, det har jag verkligen känt på. Hela världen raserades och ett tag kändes det som att jag satt där utan någonting.

Jag tror det är då man inser att det finns mycket annat i livet än skidåkning. Det finns så mycket annat utanför skidåkarbubblan. Mycket annat som är viktigt att göra för att man ska må bra. Och mår man bra går också skidåkningen bättre. Det är så det fungerar. Det har jag verkligen lärt mig i sommar.

Man brukar säga att det är av motgångar man stärks. Shit vad stark jag i sådana fall kommer bli när jag tagit mig ur det här. Jag har varit på botten och vänt. Nu finns det bara en väg, och det är uppåt.
Och för att ta mig dit ska jag fylla min bubbla med mycket annat. Mycket annat som jag är säker på att även skidåkningen mår bättre av. Skidåkare måste också leva. Det ska i alla fall jag göra. Lev nu.