Düssel nästa!

Då var det Düsseldorf nästa. Stadssprint med allt vad det innebär. Banan i Düsseldorf är speciell och saknar motstycke i världscupen. Det är extremt platt åkning och egentligen inte en enda uppförsbacke, förutom en liten kulle på två meter. Trots det är banan riktigt jobbig. Åktiden brukar vara en av de längsta i världscupen och det är en bana där man inte får något gratis, utan det gäller verkligen att jobba hela tiden. Düsseldorf är också incidenternas tävling. Det är en merit att ta sig igenom tävlingen utan att råka ut för något. Det vurpas i så gott som varje heat och stavar knäcks likt tändstickor. För två år sedan fick jag en stav i bröstet som tog så illa att jag fick sy tre stygn. Vem har sagt att skidåkning inte är en farlig sport?
Nu brukar dock de flesta stå på benen som tur är, och Düsseldorf brukar ju vara en väldigt lyckad världscuphelg för svensk del med ett antal segrar genom åren, så vi får hoppas att det blir så även den här gången. På fredag drar vi dit!

Kuusamo dag 3

Ett fall framåt idag jämfört med gårdagen. Tyckte kroppen kändes rätt bra. Hade lite svårt att få fast skidorna då Kuusamo bjöd på svårvallade förhållanden, men glidet var å andra sidan riktigt bra. Jag försökte göra sex jämna varv runt den tuffa banan och tyckte att jag höll ihop loppet rätt hyfsat. Jag plockade några placeringar från mitt utgångsläge, och gick imål som 47:a. Blev 41:a på dagens etapp, runt 15 sek från världscuppoäng.
Nu är jag åter i Östersund igen, efter en riktigt smidig resa med Nextjet-planet. Knappt två timmar tog det att ta sig från Kuusamo. Resa är något man gärna gör så lite som möjligt och därför är det perfekt att ha ett eget plan då man ska ta sig till så svårtillgängliga ställen som Kuusamo.
Förresten, det är snö på backen här. Vinter tror jag det kallas. Det var verkligen på tiden.

Kuusamo dag 2

Lite mindre rolig tävling idag. Men så är det ibland. Hade verkligen ingen kropp på topp. Det var mjölksyra från start och stumma ben. Därför tänker jag på sjundeplatsen från igår istället. Såhär en dag efteråt är jag betydligt mer nöjd. Det var trots allt min bästa säsongspremiär någonsin i sprintvärldscupen. Man har ju en tendens att höja kraven på sig själv allt eftersom. För ett år sen hade jag varit grymt nöjd med den placeringen. Men har man varit där en gång vill man självklart högre nästa gång. Man sätter upp nya mål och siktar mot högre höjder. Och i längden är det väl det som driver en framåt, bokstavligt talat.
Imorn blir det till att jaga. Det är åkare i princip varje sekund, så det lär snarare kännas som masstart istället för jaktstart. Roligt ska det bli! Får hoppas benen är piggare då. Dessutom är det ju klassiskt. Bra mycket trevligare.

Ni vet väl att ni kan följa mig på twitter: http://twitter.com/jespermodin

Kuusamo dag 1

Så var den första världscupsprinten över. En sjundeplats blev det, och det borde jag väl egentligen vara nöjd med. Men jag är ändå lite besviken. Kroppen kändes bra, i kvalet var jag pigg och i kvarten likaså. Men i semin fanns inte riktigt dom där sista krafterna. Och det känns lite surt, för det var ju verkligen så nära. Om jag haft lite längre ben och större fötter hade det kanske gått vägen i spurten mot Kriukov. Får höra med Salomon om dom har några 52:or. Jag är i alla fall grymt tävlingssugen och det ska blir riktigt kul att fortsätta köra den här helgen, även om det kanske inte är några klockrena distanser för min del. Men nu vill jag verkligen tävla!

Grymt bra kört av Teo och CK idag! Teos första WC-vinst. Det är nog många med mig som haft det på känn under hösten. Han har sett stark ut. Den röda armén får kanske passa sig i vinter för de svenska springutta! :)

Kuusamo nästa

I helgen blir det världscuppremiär för min del. En mini-tour i Kuusamo väntar. Den finska skidorten där man inte ser himlen på hela helgen. Antingen är det för mörkt eller så ligger konstsnödimman som ett lock över byn. Lite som att åka i ett mjölkpaket. Men tur är kanske det. Att dom kan producera snö alltså. För det verkar ju vädergudarna där uppe glömt bort hur man gör.
På fredag är det klassisk sprint, där bonussekunder delas ut till de 30 första. Ettan får 60 sekunder och sedan avtar det gradvis till 30:e plats. På lördagen är det 10 km skate och på söndagen är det jaktstart 15 km klassiskt, där startordningen bestäms utefter hur många bonussekunder man samlat in under sprinten samt hur snabbt man skidat under lördagen. Det ska bli grymt skoj att tävla igen. Speciellt sprinten på fredagen ser jag fram emot! Förhoppningsvis är kroppen sådär pigg som jag vill att den ska vara.
Förresten, det blev ju en riktigt bra världscuppremiär för svensk del i Sjusjöen. En utklassningsseger av Johan och en andraplats av Charlotte. Dessutom var det ju riktigt bra kört av Calle som skrällde till med en fjärdeplats. Förhoppningsvis blir det lika fina placeringar i helgen. Men den viktigaste frågan återstår. Vad ska Plätter Nöthugg göra för målgest den här gången?

Premiärtävling

Så var säsongen igång. Äntligen! Igår var det premiärdags i Bruksvallarna. 15 km skate stod på programmet. Verkligen ingen favoritdistans, men det är ju alltid roligt att tävla. Och trots dåligt med snö och varmt väder hade arrangörerna lyckats få till förhållandevis bra spår. Lite konstsnö kan göra underverk. Dessutom var det ett startfält som höll världscupklass. Fransmän, ryssar, kanadensare och norskar, med en viss Northug i spetsen var alla samlade i Bruks. Eller Nollthug, som det stod på hans dräkt (Anrell fick sig en liten känga av citatmaskinen från vårt västra grannland).
En 30:e plats blev det för mig, 10:a av svenskarna, 1.25 min efter segrande Maurice Manificat. Så summa summarum var det ett rätt bra lopp. Känslan i kroppen var inget vidare, men för att vara 15 km skate är jag ändå ganska nöjd. Tekniken stämde hyfsat men man märker ändå att det saknas viss fart i kroppen. Jag ser verkligen fram emot att få åka lite klassiskt framöver, och framför allt sprint. Då hoppas jag att det kan gå riktigt fort!

Skidkonst på konstsnö

Snön lyser med sin frånvaro. Konstnöspåret här i Östersund har varit räddningen för oss skidåkare. Många varv har det blivit. "Yr-i-huvudet-känslan" a'la Torsby-tunneln har nästan infunnit sig. Men samtidigt är vi lyckligt lottade. Inte i hela Skandinavien har det funnits längre spår. Knappt i Mellaneuropa tror jag, om man bortser från glaciärerna. Så Östersunds kommun ska ha en stor eloge!
Förra veckan körde vi hemma-läger här i Öset, då Bruksvallarna ännu inte fått någon snö. Det blev några bra fartpass, en testtävling och lite annat smått och gott. Nya kläder fick vi också så nu slipper vi frysa till vintern. Om det nu blir någon vill säga... Dessutom hade jag påhälsning förra veckan av David "Davvan" Hedlund som checkade in på hotell Modin några dagar. God mat och bra kvalité på träningarna blev resultatet!
Till helgen blir det tävling i Bruks, på en 2-kilometersslinga förmodligen. Sju varv eller nåt i den stilen lär det väl bli. Jag får hoppas dom kör åt samma håll som vi åkt här i Östersund, då jag blivit rätt bra på högervarv.
Sen är planen att vi ska stanna kvar i Bruks söndag-torsdag och köra läger med landslaget, så förhoppningsvis har det trillat ner lite mer av det vita guldet tills dess. Jag ber till vädergudarna och kör min vanliga snödans. Den brukar fungera.

På snö - i Östersund!

Att kroppen var sliten var ju något jag verkligen kände förra veckan. Jag försökte ta det lugnt med träningen, men kände inte riktigt att kroppen återhämtade sig ändå, utan istället blev jag förkyld i fredags. Det var nog ett sätt för kroppen att säga att den behövde lite vila. Så därför blev det en lugn helg; soffhäng i min onepiece med sällskap av vitlöksgroggar och en bra film visade sig göra susen. Igår tränade jag igen. På snö - i Östersund! Tre kilometer av sparad snö har lagts ut på Björnberget. Förvånansvärt bra är det med tanke på att temperaturen håller sig runt tio plusgrader på dagen. Dessutom känns det som att kroppen verkligen återhämtat sig igen. Borta är dom stockestiva benen. Trevligt var ordet.