I landet där alla åker skidor!

Dagarna här på VM flyter på. Torsdagens VM-lopp var verkligen en urladdning och dagen efter var benen inte mycket pigga, men sen så har jag ändå tränat på lite med dubbla pass både i lördags och igår. Idag har jag faktiskt en skön vilodag!

Man märker verkligen att det är en helt annan skidkultur här i Norge. Så mycket folk jag möter här ute i spåren på en dag, gör jag inte på ett år i Östersund! Små som stora och gamla som unga. Alla åker verkligen skidor, och det är faktiskt rätt häftigt! Men sen så är det ju ganska unikt med så här bra skidspår mitt i en storstad. Man blir lika förvånad varje gång man ser någon kliva av tunnelbanan här uppe vid Sognsvann (där vi bor) med ett par skidor i handen.

På onsdag är det team-sprint på VM-programmet och vi får se om det blir jag eller Richie som gör Emil sällskap. Man vill ju alltid att det bästa laget ska stå på startlinjen och att dom två med den bästa formen ska åka, och därför kommer nog beslutet tas så sent som möjligt. Men imorn kväll vet vi nog hur det blir i alla fall!

Tårta efter sprintmedaljerna

Vårt "lekrum" där många timmar spenderas

Målgång i semifinalen (Foto: Nils Jakobsson)

Prisutdelning på Karl Johans torg inför tiotusentals norrmän (Foto: Nils Jakobsson)

Hittade min drömbil här i Oslo

Femma på VM! :)

Shit vilken dag! Jag har nog aldrig upplevt något större som skidåkare! Den slutsålda VM-arenan fullkomligen kokade emellanåt, och man fick gåshud bara av att vara där inne på stadion. Mäktigt var ordet! Jag tror jag nästan förstår hur Zlatan har det på San Siro! Norrmännen är allt bra galna i skidåkning!

Men, jag var riktigt osäker när jag ställde mig på startlinjen i morse. Fartpasset i tisdags kändes ju bra, men gårdagens test av banan kändes riktigt, riktigt segt, så därför visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men, det gick ju bra, minst sagt! :) Vann för första gången ett kval mot hela världseliten, och det kändes som ett bra tillfälle att göra det på ett VM! :)

Min kvartsfinal gick bra och kontrollerat. Semin var lite tuffare då jag ställdes mot både Northug, Hattestad och Cologna, men lyckades trolla mig vidare på tid till finalen. Och väl i finalen gick det rätt fort, det måste jag erkänna :) Marcus gjorde en grym körning från botten av backen. Jag och Emil fastnade lite bakom Northug där, och väl på toppen tröt krafterna lite för mig. Men, en femteplats är jag grymt nöjd med. Min bästa skatesprint-placering någonsin! Och dessutom blev det ju en riktigt bra svenskdag. Guld till Marcus och brons till Emil. Grattis grabbar! En bättre start på mästerskapet kunde vi väl knappast få!

Nu ska jag faktiskt ta och njuta lite. Det glömmer man lätt såhär på mästerskap. Tack till alla som skrek sig hesa framför TVn och uppe på Kollen idag! Ni var grymma!

På plats på VM!

Nu är jag äntligen på plats i Oslo! Idag körde jag första fartpasset sen förkylningen och passade på att bränna av några intervaller på sprintbanan. Jag tycker kroppen svarade rätt okej faktiskt. Jag brukar ofta kunna vara lite småseg efter en förkylning, speciellt första fartpasset brukar kunna vara som att åka lite i slow motion. Men idag kändes det rätt bra, och förhoppningsvis har man kickat igång systemet lite nu, så att man slipper chocka kroppen på torsdag. För på torsdag kommer det gå fort. Det är en sak som är säker! Och nu är det ju inte långt kvar till säsongens stora mål! Nu börjar VM! I skidåkningens hemland. I Oslo. I Holmenkollen! Finns det något större som skidåkare än att åka ett VM i Oslo? Nej. Jag tror inte det. Eller, det måste nog vara att ta medalj här. Inför 50 000 norrmän på läktaren.

Jag träffade på Pölsa (Öystein Petersen) på dagens pass. Han frågade om jag var frisk och kry nu, och innan jag hann svara så sa han: "De ser fin ut, du er ju like höy som vanlig". Det enda jag kände mig hög på var dock mjölksyra, men Pölsa syftade nog på längden, och när det gäller den är nog allt som vanligt i alla fall, såvitt jag vet. Norskar... Han är rolig den där Pölsa!

VM-arenan idag

Första passet!

Förkylningen blev kortvarig som tur var. Idag kunde jag träna lite lätt igen, 1.30 klassiskt. Kroppen kändes rätt bra, så jag tror inte att förkylningen har slitit alltför mycket. Som alltid efter en förkylning har man lite högre puls än normalt, men benen och muskulaturen i övrigt brukar kännas pigg, och så var även fallet idag. Men, som alltid efter en förkylning gäller det att inte luras för mycket av dom utvilade musklerna, utan istället hålla lite koll på pulsen, så att man kommer igång med träningen i lagom tempo. I vilket fall känns det skönt att vara igång igen, och förhoppningsvis har de extra vilodagarna bara varit bra! Det är så jag ser det.

Men, något som är positivt med att inte tävla i helgen är ju att man får se skidåkningen på TV, för första gången den här säsongen! Men, jag måste erkänna att jag gärna hade tävlat själv, inte minst i morgon :-)

Förresten kan ni hädanefter även följa mig på Twitter: http://twitter.com/jespermodin

Nu ska jag skrika mig hes framför TVn!

Taskig tajming!

I tisdags morse när jag vaknade infann sig en sån där konstig känsla i kroppen. En sån som säger att allt inte står rätt till. Jag trodde först bara att jag var sliten efter ett tufft läger, men bestämde mig ändå för att vara på den säkra sidan och vila från dagens pass. När jag väl kom tillbaka till Östersund på kvällen började det mer och mer likna en förkylning och när jag vaknade upp igår morse hade jag lite ont i halsen. Idag är halsontet borta, men näsan är fortfarande inte helt hundra.

Därför har jag i samråd med Arild bestämt mig för att ställa in Drammen. Istället för att stressa igång ska jag nu fokusera på att bli helt och hållet frisk. För om en vecka väntar betydligt större äventyr.

Jag känner mig pigg i kroppen, så jag tror och hoppas att den här "mini-förkylningen" (som jag hoppas att det stannar vid) inte har förstört alltför mycket. Ibland kan det bara vara bra att få några dagars extra vila. Det här är ju egentligen kroppens sätt att säga ifrån. Så därför tänker jag inte deppa ihop över det här. Det är fortfarande en vecka kvar, och förhoppningsvis kan jag komma igång med träningen imorn eller på lördag.

Nu ska jag fortsätta dricka honungsvatten med pressade vitlöksklyftor. Det är mitt vapen mot bacillerna. Och med tanke på de senaste dagarnas intag av den fantastiska drycken lär nog även Greve Dracula hålla sig på avstånd!

Vi har det bra!

Seiser Alm i all ära, men Vålådalen är rätt bra det också! Idag har det varit strålande sol och tolv minusgrader. Det börjar kännas lite i kroppen nu att man tränat hårt några dagar. I morse blev det skateintervaller och på eftermiddagen ett kortare skidpass följt av lite styrka. Till middag blev det oxfilé och till efterätt glassbuffé. Med andra ord går det ingen nöd på oss här!

Vålådalen

Nu är vi sprintpojkar + Tiio, Britta, Hanna och Maria på plats i Vålådalen för en sista finslipning på formen innan VM. Här är det superfina förhållanden; mycket snö, fina spår och riktigt god mat!

Idag hade vi utförsträning på schemat!

Ett sånt SM!

Det blev en riktigt bra avslutning på årets SM! 15 km klassiskt var distansen och jag hade egentligen inga speciella förväntningar. Jag vet att jag kan åka fort klassiskt på distans när allt verkligen stämmer. Men den här säsongen har distansåkningen inte alls gott som jag önskat, så därför hade jag egentligen väldigt små förhoppningar inför söndagens lopp. Det var bara ut att köra och se hur långt det räckte helt enkelt. Jag brukar normalt trivas bättre på banor som innehåller mera stakning, vilket SM-banan definitivt inte gjorde, utan här var det antingen nedför eller uppför. Sett till antalet höjdmeter tror jag att SM-banan var i paritet med världscupbanan i Otepää, som anses som den tuffaste i världscupen!

Jag försökte öppna relativt lugnt, och taktiken var att hålla igen lite i dom absolut brantaste partierna i backarna, för att kunna trycka på lite mera i dom lättåkta partierna. Och det gick ju riktigt bra! Jag tyckte jag höll ihop loppet hela vägen, även om jag inte hade någon superfinish a'la Hellner. För det var på slutet som man tydligt kunde se skillnaden mellan oss vanliga dödliga och världscupåkarna. Jag tror jag tappade rätt många sekunder bara de två sista kilometerna. Men, en väldigt fin femteplats blev det, och det är jag verkligen supernöjd med! Mitt klart bästa distanslopp hittills i år!

Nu har jag mellanlandat i Östersund i två dagar, och på onsdag bär det av på uppladdningsläger till Vålådalen! Och sen, en dryg vecka senare, är det dags för mitt första VM! Det kommer bli riktigt häftigt!

Ett stort tack till den fantastiska publiken under SM-veckan i Sundsvall. Ni gjorde det betydligt lättare att ta sig runt dom tuffa banorna!

SM-Guld! :D

Äntligen höll det hela vägen! Ett SM-guld! Känns grymt roligt och stort! Men vägen dit var inte spikrak. Lyckades vurpa i semifinalen efter att jag satt staven i min egen skida. Fick jobba ikapp fältet och trycka på ordentligt för att klara mig vidare till final. Men väl i finalen gick det ju riktigt bra:) Var lite orolig att körningen i semin hade kostat för mycket, för avhängd och sexa i finalen var ju det sista jag ville bli:) Det har jag upplevt alltför många gånger! Men nu höll det hela vägen, och det känns så himla skoj. Det är ju faktiskt lite utav min hemmaplan, då jag är född och uppvuxen i Sundsvall och tränat på Södra Berget sen jag var ungefär hälften så lång som jag är idag!

Men det var ingen lätt resa i finalen. Brynte tog starten, men jag tyckte att jag hamnade i en bra position bakom honom. Innan den långa backen smet dock Calle förbi och körde riktigt hårt, och fick till och med en liten lucka till mig och Brynte som var där bakom. Men på vägen in mot stadion var det som att jag fick nya krafter, och Calle kom närmare och närmare. Jag lyckades ta mig förbi strax innan upploppet och att korsa mållinjen som segrare, här i Sundsvall, inför en fantastisk publik, kändes grymt stort!

Nu ska jag försöka konservera den här formen tills VM! :) Ikväll blir det segertårta! :)

SM team sprint

Det blev en fjärdeplats i årets första första SM-tävling, och det är jag rätt nöjd med. Det hade självklart varit kul att kliva upp på pallen, men känslan i kroppen var riktigt bra och det är det viktigaste. Kände mig pigg på alla sträckor och kunde trycka på utan att gå mig alltför stum. Provade en liten rövare på sista sträckan i finalen genom att staka på skateskidor, men tyvärr räckte det inte riktigt hela vägen fram. Men nästa år!
Idag har det varit tävlingsfritt för min del medan dom övriga Pite-pojkarna (och flickan) kört dubbeljakt. Ikväll väntar gemensam middag för alla tävlande uppe på Hotel Södra Berget!
Vi hörs!