Nytt samarbete

I dagarna blev det klart med ännu ett nytt samarbete. Contrado Redovisning AB har valt att samarbeta med mig under den kommande säsongen vilket känns väldigt roligt! Det kommer förhoppningsvis hjälpa oss båda att utvecklas mot ännu högre nivåer! Contrado har kontor i Östersund, Sundsvall och Sollefteå.
Här är en kort beskrivning av företaget (från http://www.contrado.se/):

"Contrado Redovisning har i dag 15 anställda på tre orter. Vår målsättning är att växa och bli ännu större.
Som kund hos Contrado avgör du själv hur mycket av dina resurser du skall satsa på den ekonomiska administrationen. Vi skräddarsyr en lösning som passar just ditt företag. Hos oss är du delaktig i redovisningsarbetet i den utsträckning du själv vill och avgör själv hur mycket redovisningen får kosta.
Vi kan aktivt ta del i skötseln av ditt företag genom att ta hand om hela redovisningen, löner, betalningsrutiner, faktureringar, bokslut och årsredovisningar etc och följer upp utfallet av redovisningen tillsammans med dig som kund. Vi planerar och budgeterar tillsammans med dig det kommande året. Vi är aktiva så att din privatekonomi påverkas på bästa möjliga sätt av ditt företags utveckling.
Vi vill växa och utvecklas tillsammans med dig som kund! Välkommen!"

På längden på höjden

Nu är jag åter hemma i Sverige igen efter två riktigt bra träningsveckor i Italien. Vi började som sagt i Livigno med barmarksträning och fortsatte sedan till Val Senales för glaciärskidåkning. Från ett träningsparadis till ett annat. I Val Senales blev det skidåkning på förmiddagarna och barmark på eftermiddagarna. Glaciären ligger på 3200 meters höjd vilket gör att man verkligen kippar efter andan när man åker. Det är lite som att köra med handbromsen i. Därför gäller det att anpassa farten och hålla lite koll på pulsklockan, för hjärtat slår fortare än man tror på den höjden. Det har i alla fall varit fantastiskt fint och perfekta förhållanden. Strålande sol nästan varje dag i kombination med nypistade spår har gjort det till en njutning att träna.

Och det verkar vara något som flera landslag insett, för det var både norskar, italienare, ryssar, tyskar och schweizare som höll oss sällskap uppe på glaciären. Så gott som alla världscuplag var där och snurrade runt den 4,5 kilometer långa banan och spanade på varann. Vissa åkte fortare än andra…
Vi har även hunnit med den årliga fotograferingen för landslagets sponsorer. Med nya tävlingsdräkter och mössor blev vi fotograferade i olika sammanhang. Med och utan skidor, ensamma och i grupp. Kände inte riktigt att jag fick till den där modebloggs-posen, men man lär sig kanske med tiden.
Dessutom har SVT varit med under en del av Val Senales-vistelsen. Dom har gjort lite olika reportage som ni förmodligen kommer få se i Vinterstudion till vintern: "Hemma-hos-reportage" på hotellrummet, intervjuer och mina och Bryntes mycket avancerande akrobatikkonster på skidor är något som ni kanske kommer få ta del av!

Tränat hårt har vi i alla fall gjort; kört ett 10 km klassiskt uppförsrace, sprintintervaller, Mr Monsens klassiska älghufs-pass och mycket annat. Formen har väl känts sådär. På intervallpassen har det gått rätt bra, till och med väldigt bra på vissa pass, men däremellan har jag varit rätt sliten. Och just den här perioden på året är det viktigt att lyssna på kroppen. Tävlingssäsongen är inte långt borta, och det är farligt att bli alltför sliten den här perioden på året, och hög höjd innebär ju en ytterligare belastning. Därför tog jag beslutet att åka hem några dagar tidigare än dom andra, för att få tid till återhämtning, innan det är dags för nästa läger i Bruksvallarna om lite drygt en vecka. Så nu är jag åter hemma i Sverige igen, och inatt ska jag äntligen få sova i en säng som är längre än 1,70 m. Italien må vara fint, men det här med sängar har dom inte riktigt hajat!

Ciao!

 Rejält högt var det på glaciärens topp

 Fotografering

Långt där nere kan man skymta vårt hotell

Livigno i bilder

Nu är vi på plats i Livigno igen för läger. Det blev en dryg vecka hemma i Östersund innan resan återigen gick till det italienska träningsparadiset. Tre dagar har vi hunnit vara här. Imorn blir det sista träningsdagen, för på måndag går resan vidare till Val Senales för glaciärskidåkning. Såhär har det sett ut de första dagarna.

Kreta

Hemma igen efter en lång, lång läger-trip. Det var tre veckor sedan jag lämnade lägenheten och sedan dess har jag hunnit med att besöka både Italien, Schweiz och Kreta. För när dom andra i laget reste hem ifrån Davos åkte jag, Daniel Richardsson och min klubbkompis David Hedlund till Kreta för fortsatt läger. Från ett snöigt och 5-gradigt Davos till ett soligt och 30-gradigt Kreta. Riktigt skönt var det och riktigt bra träning blev det!
Ifjol var ju vi sprintare i Portugal under hösten och jag gillade verkligen upplägget att få träna på bra i sol och värme under hösten, så därför bestämde jag i somras att göra en favorit i repris, och denna gång gick alltså färden till Kreta. Nu under hösten är vi ju inne i den tuffaste träningsperioden och att då få byta ut regn och rusk hemma i Sverige mot värme och sol i Grekland är verkligen inte fel! Vi bodde på södra delen av Kreta i närheten av en stad som heter Ierapetra. Precis som många platser i Medelhavet är Kreta ordentligt kuperat. Det är milslånga stigningar som slingrar sig upp i dom branta bergen. Såna stigningar som skidåkare gillar. Såna som passar perfekt att plåga sig uppför på ett par rullskidor. För hård träning blev det! Det kändes verkligen att man var inne på tredje lägerveckan med över 20 timmar. Dessutom när de två föregående hade varit på hög höjd. Men träningen gick trots det riktigt bra. Dessutom bodde vi bra och åt gott på hotell Sunshine Crete. Grekisk buffé varje dag och ett dopp i Medelhavet mellan passen var helt klart en höjdare!
Just det, och så var det en sak till. Det här med rullskidor har nog inte slagit så stort i Grekland än. Sällan har jag fått så många blickar från förbipasserande bilar och fundersamma greker. Flertalet av dom hade hakan i höjd med knäna när dom körde förbi oss i sina bilar. För att inte tala om alla "grekisk-yoghurt-tanter" som alltid gav oss ett sånt där snett tandlöst leende när vi passerade genom byarna. Intresset för vad vi sysslade med verkade vara stort. Ge grekerna ett par rullskidor så tror jag att dom har en ny nationalsport på G!

Även styrketräning hann vi med

"Grekisk yoghurt-tant" och Davvan