Silver!

Då var SM över. En silvermedalj blev årets medaljskörd, och det är jag ganska nöjd med. Silvret kom i team-sprinten tillsammans med Johan Westerlund, som gjorde en riktigt bra insats som min lagkompis! Det är ju alltid roligare att få dela medaljen med någon och därför gillar jag team-sprint extra mycket.
På den vanliga sprinten i söndags hade jag hoppats kunna försvara mitt SM-guld från ifjol lite bättre, men tyvärr var formen inte riktigt på topp och dessutom satte en vurpa i finalen stopp för den medaljchans som fanns. Tråkigt var ordet, men så är det ibland. Att stå på benen är en del av tävlingen. Men både Teo och Emil åkte grymt bra därframme i täten, och gjorde lopp som med all säkerhet hade räckt långt i en världscup. Inspirerande och roligt att se!
Imorn drar vi sprintare till Ryssland, och närmare bestämt Moskva för världscup. Ska bli riktigt kul att se Moskva, och för min del blir det första resan till Ryssland. Runt 20 minusgrader väntas det bli på torsdag då det körs skatesprint inne i staden. Myggfritt med andra ord.
Vi hörs!

Dags för SM!

Världscuptävlingen i Otepää tog tyvärr slut lite väl fort. Det roliga hann knappt börja, utan det tog stopp redan i kvartsfinalen. Jag tyckte ändå att känslan i kroppen var bättre än på ganska länge, så jag är kanske den där svårhittade formen på spåren. Hoppas jag.

Nu är det SM som gäller! Skiathlon imorn, teamsprint på torsdag, 15 km skate på lördag och sprint klassiskt på söndag. Som det ser ut nu är planen att köra allt förutom 15 km skate. Sprinten är såklart det jag ser fram emot mest, och jag hoppas att den där känslan jag lyckades hitta under fjolårets SM-sprint kommer infinna sig. Roligt ska det i alla fall bli! Banorna är riktigt fina och utslagsgivande och snö finns så att det räcker och blir över. Bara kylan håller sig borta kommer det här nog bli en fin vecka!

Hit och dit

Nu var det ett tag sen sist. Förkylningen jag drog på mig under jul blev en långvarig liten rackare, men knappt en vecka innan tävlingarna i Milano kom jag igång med träningen igen. Milano blev en häftig upplevelse med sprint mitt inne i staden och mycket publik! Jag kände mig inte i någon toppform, vilket jag inte hade förväntat mig heller, då det brukar ta några veckor efter en förkylning innan kroppen har vaknat till liv. Prologen kändes dock rätt bra, då det blev en sjätteplats, men i kvartsfinalen fanns det inga krafter kvar. I vilket fall var det skönt att komma igång med tävlandet igen efter juluppehållet!
Nu är vi på plats i Otepää, efter en riktigt smidig resa med NextJet SkiForce One. Östersund-Otepää avverkades på cirka två timmar! Här är allt sig likt. Banan är densamma som ifjol och förmodligen lär det bli stakning, precis som förra året. Men det får vi veta imorn då det är dags att testa banan.