Nu har jag varit i Östersund några dagar och hämtat igen mig sen lägret. För det var verkligen ett tufft läger. Nästan 25 timmars träning på en vecka gjorde sitt, speciellt då jag inte hade så mycket träning med i bagaget. Chockstart var ordet! Men nu är det verkligen skönt att vara igång igen! Man mår så mycket bättre av att träna. Min kropp är nog helt enkelt inte gjord för att bara vila och ta det lugnt.
Bihålorna har tyvärr inte blivit så mycket bättre sen operationen, utan fortfarande är jag tung i huvudet och lite hängig periodvis. Men, träningen går trots allt ändå bra. Det är inget som hämmar mig där, men självklart vill man ändå få helt ordning på problemen. Fortfarande finns det dock chans att det kan bli bättre eftersom det tar tid att läka i slemhinnor osv. Jag lever på hoppet!
Just det. Det var verkligen roligt att se så många som hade kommit för att titta på rullskidtävlingen i Sunne. För mig blev det inget höjdarresultat, men det hade mindre betydelse när man fick uppleva en mini-flashback a'la Oslo-VM i publiktryck.
Förresten har jag gått och blivit golfare, eller ja, snart i alla fall. Planen är att kunna kvittera ut ett grönt kort inom några veckor. Jag och Tiio Söderhielm gör fåglarnas framtid osäker ute på Storsjöbygdens golfbana, eller vi ska kanske säga sorkarnas än så länge.
Just nu sitter jag på tåget till Sundsvall, där jag tänkt vara någon vecka framöver. Det är alltid skönt att få lite ny träningsterräng och dessutom känner jag att abstinensen för intervaller uppför Södra Berget börjar komma krypande.
So long my friends!

I veckan hämtade jag ut min nya racer. "I'm always out and cycling as we say in Sweden"